Fullmakten gör det möjligt att utföra rättshandlingar genom ombud. En fullmakt ger en person, fysisk eller juridisk, rätt att företräda en annan person, fysisk eller juridisk. Med andra ord kan man med en fullmakt ge någon annan i uppdrag att utföra handlingar i sitt eget namn med rättsligt bindande verkan. Sådana rättshandlingar kan avse exempelvis köp, beställning och försäljning av varor och tjänster, eller disponering av innestående bankmedel. Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman, och den som får fullmakt kallas fullmaktstagare, fullmäktig, ombud eller mellanman.
Fullmakt är en skriftlig eller muntlig utfästelse från huvudmannen till tredje man, det vill säga en utomstående fysisk eller juridisk person, om att mellanmannen har rätt att utföra rättshandlingar åt huvudmannen. En fullmakt behöver dock inte vara meddelad direkt från huvudmannen till tredje man – huvudmannen kan lämna en skriftlig eller muntlig fullmakt till mellanmannen som sedan visas upp respektive återges för tredje man.
Det är vanligt att företag vill ge någon eller några anställda rätt att vara ombud i allt som avser näringsverksamheten. Det är då möjligt att utfärda en handelsfullmakt, en prokura. En anställning kan också innebära en automatisk rätt att företräda sin arbetsgivare, om det följer av personens arbetsuppgifter att inneha en viss ställning gentemot tredje man. Kassabiträden, inköpare och upphandlare är typiska exempel på anställda som innehar en sådan ställningsfullmakt.
Självständig fullmakt är lättare för tredje man att kontrollera. De fullmakter som inte är osjälvständiga kallas självständiga. Till dessa hör samtliga typer av skriftliga fullmakter, däribland prokura. Även ställningsfullmakt utgör exempel på en självständig fullmakt. En fullmakt som är självständig är lättare för tredje man att kontrollera vad avser existens och omfattning. En muntlig fullmakt räknas som en osjälvständig fullmakt.
Det finns två typer av fullmakter – självständiga och osjälvständiga fullmakter. Var och varannan dag ger vi familj och vänner fullmakter utan att vi riktigt tänker på det. ”Här är en tjugolapp, är du snäll och köper lite lösgodis åt mig?” En sådan muntlig fullmakt från huvudmannen till mellanmannen är detsamma som en uppdragsfullmakt, eller en § 18-fullmakt efter lagrummet i avtalslagen (1915 -218).
En uppdragsfullmakt är det som kallas osjälvständig fullmakt. Den muntliga uppdragsfullmakten är inte nödvändigtvis uppenbar för tredje man, som kanske inte uppfattar att mellanmannen handlar för någon annans räkning.