Egenavgifter är en viktig del av det ekonomiska ansvaret för egenföretagare i Sverige. Det är de sociala avgifter som egenföretagare behöver betala till staten för att finansiera pensioner, sjukvård och social omsorg. Dessa avgifter kallas egenavgifter och skiljer sig från arbetsgivaravgifterna som en arbetsgivare betalar för sina anställda.
Som egenföretagare är det viktigt att förstå hur egenavgifterna beräknas och påverkar ens verksamhet. Egenavgifterna baseras på företagarens nettointäkt, vilket är verksamhetens överskott efter avdragsgilla kostnader. En uppskattning av intäkter och kostnader görs för att beräkna den skattemässiga nettointäkten, och egenavgiften är vanligtvis 25 procent av detta belopp.
För att vara ansvarig för att betala egenavgifter måste man vara godkänd för F-skatt eller FA-skatt. F-skatt innebär att företagaren själv hanterar skatter och egenavgifter varje månad. Om man har både en enskild näringsverksamhet och anställning krävs en FA-skatt, där egenföretagaren betalar egenavgifter för näringsverksamheten och arbetsgivaren tar ansvar för arbetsgivaravgifter på lönen.
Under 2020 sänktes tillfälligt egenavgifterna på grund av coronaviruspandemin. Det innebar att en annan beräkning krävdes, med en lägre schablonavdrag på 10 procent för överskott upp till 111 111 kronor och 25 procent för överskott över detta belopp.
Egenavgifter är endast applicerbara på inkomst av aktiv näringsverksamhet. För passiv näringsverksamhet betalas istället särskild löneskatt. Det är viktigt att ha koll på egenavgifternas sammansättning, och för den senaste informationen rekommenderas att kontakta Skatteverket.
I slutsatsen är egenavgifter en viktig del av att driva eget företag i Sverige. För att kunna hantera denna ekonomiska åtagande på rätt sätt är det viktigt att förstå hur det påverkar verksamheten och vilka regler som gäller för betalning och beräkning av dessa avgifter.